klart flickan ska ha en blogg.

det är förstås helt roligt att kunna sin litteraturhistoria och ännu roligare att få tala om den dagarna i ända (obs: med lön!) men sen när man inte längre kan läsa något utan att kontextualisera och dra paralleller och intersådär i tid och text så blir det så långsamt och stort att marian keyes känns som ett alternativ.

nästan, i alla fall. hon har blivit lika tjo som ett urtuggat hubba bubba, sidu. och det hände egentligen redan år 2003.

vilket leder till kvällens boktips: johann wolfgang von goethes lilla ungdomsroman den unge werthers lidanden. jag tror den passar bra i skolbiblioteket; säkert mången som behöver en förebild.

presentpartyt fortsätter:

jag fick mitt andra exemplar av elfriede jelineks de utestängda i present - om du vill ha den tillräckligt mycket kan du komma med sublima vinkar och kanske packa upp Exemplar Två någon glad dag.

de utestängda är en av de bästa böcker jag läst och nu säger jag det inte som en såndär som gör reklam för böcker för att verka som en som faktiskt läser så mycket att hon ibland kan rekommendera också. det är en av de bästa böcker jag läst för att jag fortfarande kommer i håg exakt hur den sista meningen lyder, och hur man hamnar där, och varför ordlöst blod är så oändligt olidligt mycket vackrare än krossat glas.

jelinek skriver så att man antingen hatar henne eller ger henne nobelpriset gång på gång och efter att ha sett henne skriva (som i knacka på dator) vill jag inget hellre än vara ett musikaliskt underbarn (en moders narcissistiska objekt) som tvingats spela piano sedan tre års ålder för hon skriver associationer, på riktigt. jelinek får mig att säga saker som bambiland och prinsessdram och hon förstår sig på att skogen är till för alla men i början var den menad bara för mig. och det klyschiga språket, det klarar hon ack så mycket bättre än jag.