nå när jag ju skrev.
nå när jag ju skrev redan, och skrev länge med små pauser och bidde utslängd och min text svaldes och sen orkade jag inte eftersom det inte var läsbara tankar ändå. nåjo. men jag har försökt.
midsommarnattens frost var hård. en ensam stjärna, sju blommor och lite dagg.
och jag måste ta av mig mina tusen armband för att kunna skriva numera. fashionista som jag låtsas vara hakar jag självklart på trenden (bilden, inte pralinerna!), fast det gör livet svårt sådär runtomkring.
men läsa kan jag trots armband. sommarboken i juni är american psycho av bret easton ellis. äckligt fin. läs den och beundra hur man skriver galenskap. och innen du säger något om hur förfärligt innehållet är vill jag påminna om att mer än 60 % av (ett representativt sampel) finländska universitetsstudenter fantiserar om att förgripa sig på sina studiekamrater.
sommarbok i juli då? jag vet inte riktigt. dåliga deckare som jag hittar i fisklådor på vinden i skären, kanske.
litteraturinfantil narrationsamnesi.
mathias bloggar om lolita som är en roman som jag vet att jag tycker väldigt bra om. men jag kan inte tala om det. inte för att jag är rädd för att betraktas som pedofiliförespråkare eller annars bara uttrycka dålig smak enligt litteraturpolisen utan jag kan helt enkelt inte. och det beror på att jag lider av litteraturinfantil amnesi.
litteraturinfantil amnesi är lite som infantil amnesi. infantil amnesi innebär att man inte kan minnas medvetet från sitt första levnadsår. man minns känslor och upplevelser men man kan aldrig gräva fram exakta detaljer eller verbalisera. det krävs ord för sånt, ord som före och efter och sedan och handgranat. annars är det bara känsla alltihop.
och det är precis som min läsning innan jag började studera litteraturvetenskap. bara känsla alltihop – hur och vad och varför är helt ointressant för en med litteraturinfantil amnesi. det finns liksom inga ord för sånt, och därför inga medvetna minnesspår heller.
men till skillnad från många andra som vägrar studera litteratur eftersom de är alltför rädda för att ”analysera sönder”, ”tappa glädjen”, ”förstöra känslan” vet jag att det inte alls är så. det är som med ballonger eller separation – de väcker lika stora känslor fast jag har ord för dem nu.
tystspigg.
jag skulle skriva om spiggarna under bryggan, med röda magar och blå ryggar och effektivitetstänkande och om hur de sprätter syrerikt vatten och jagar varann och har tusen småsmå i boet.
spiggen är:
- kemist (syre vs. syrebrist)
- fysiker (hur man flyttar vatten)
- barnakär (ja precis)
mer räcker mina ord inte till. och jag vet inte vad jag egentligen tycker om the knife. ambivalens.
nähepp.
jag är kär i last.fm. just nu sonic youth.
lev med det.
och annars önskar jag att jag hade nåt att säga. nåt annat än att mina ormskinnsfläckiga guldballerinor skaver förskräckligt. eller att priset på persikor gått ner trevligt snabbt. att jag är lessen för att jag är för ung/dum/ute för att minnas darling. eller att det världspolitiska läget ser relativt stabilt ut.
men nä. klart slut.
det här börjar vara misstänkligt.
jag anar konspiration. inte ett moln på himlen i dag heller. kanske världen är en hemskt stor idyllisk marsipantårta som ska slukas av någon med tillräckligt gap.
jag förbereder mig oavsett för tent genom att lyssna på we are scientists. kanske det hjälper mig att hålla reda på alla ord som jag inte förstår och alla siffrorna (vad ska vi göra med alla siffrorna?).
sen hem och gräva ner tårna i jorden tills de slår rot.
och den här stadssommaren.
vackerlista:
de där som vinkar åt varann genom ett skitigt bussfönster, som trotsar damm och bara ser genom rutan – tills nästa gång vi åker buss ihop.
och han som pekar på den ruvande svanen, gömd i vassen där bara utvalda ser. du ser ut som hon, säger han åt henne som cyklar bredvid och då de fortsätter har hennes nacke blivit graciös som en svanhals.
och alla kaniner.
och alla änder.
och alla vattendroppar som sprätter runt vildsimmande änder.
och alla utblommade påskliljor och alla färska glansbildsfina blomhav på riksdagshustrappan och alla små hus och alla solstrålar som kittlar små hus och alla människor som speglar solsken och alla gator att gå tvärs över mitt i natten och det är ljust.
och alla ytor som en försiktig vind andas på. och allt det varma i vinden.
sommargult solskensskimmer.
hälsningar från färöarna. på färöarna finns får och fårhus och tamankor och tamankshus och stilettbrudar med snyggt hår och deras hus förstås. och blåst och lunnefåglar och redskap för att skära av ryggraden på grindvalar (en handsbredd från lufthålet, älskling).
och här, här finns solsken. jag ska vada ut i solskenet och sticka upp mina armar genom alla luftmolekyllager och nyttja tyngdkraft och lyftkraft för mina egna önskningar och precis ditåt jag vill.
