klart flickan ska ha en blogg.

jag torkade precis vatten-från-trägolv och torkat vatten-från-golv har jag gjort förr. då jag flyttade till helsingfors för första gången levde jag med ett marmorgolv och marmorgolv håller inte vatten. marmorgolv håller inte speciellt mycket överhuvudtaget, men de är olidligt vackra.

vi levde av och på varann en vinter, marmorn och jag och en sommar på distans. på distans är det så mycket mer praktiskt: ”jag har ett marmorgolv” sa jag men slapp torka upp och polera och sopa mjukt för att hålla det lyckligt.

men det var i alla fall mitt marmorgolv: kallt och hårt och underbart och oskiljaktigt. så var det och det rispades kanske lite av det där jag släpade runt på (fötter) och det där jag släpade med mig (friktionsskapelsesand).

och jag trodde faktiskt att jag var lyckligare med marmorgolv än utan men det är ju inte alls sant, det där med oskiljaktigt. det är så mycket finare att veta att jag slipper försikta mig med allt grus jag släpar in och allt annat jag släpar in (eller ut för den delen).

fast ibland undrar jag förstås vem som nu går på mitt marmorgolv som aldrig var mitt men som jag hade den där vintern och den där sommaren på distans.