julevisa.
jagönskarattjaghadeåsikteråsikteråsikteravviktochallmäntintresse.
RADIKALA ens! eller mediokra. eller bara att lite mer sådär som vassa spetsar eller grus i skon eller en synål tunn tunn synål mer eller mindre av allt ens ALLT jag vill ha allt och allt annat också kanel och socker och socker och kanel och fötter i jordmån och fingar i molnmassor och lära mig stå på händer stå på marken stå på mig och berg och brant.
jag tycker att.
här är en julsång.
miss ojojoj.
det är lite roligt att sitta på föreläsning – ingen speciellt bra föreläsning – och halvsova och sen komma hem, försöka skriva föreläsningsdagbok, googla föreläsaren för att eventuellt hitta hans tes och sen inse att man just träffat Stor Kändis. men han verkade ju helt dussin!
julenöjd.
två tredjedelar av katterna-som-bor-där-jag-ibland-bor hatar varandra och försöker döda varandra. julkalasljud här:
kattfräsljud
kraschljud
kattfanskap! (människoropljud)
och sen en sak jag tyckte var lite rolig. syster refererar senare på eftermiddagen bilsamtal mellan mamma och mig, fört lite före sju på onsdag morgon:
mamma (med mammaröst): och sen om den där lampan börjar blinka – då vet du vad du ska göra?
jag (stoiskt): ignorera den.
hah. jag är småcool till och med före sju på morgonen.
legs2.
i går morse började jag dagen med att vid köksbordet bläddra förstrött i saol och slå upp stadium bara för att och då tänkte jag att oj så här blir det och i natt drömde jag att jag gjorde den perfekta halten från galopp och vaknade konstigt världensdrottningskänslad och tänkte att oj såhär är det och nu vill silverkatten skriva ord som mmrr och bffffh sjjjkllllll ja ja så går det.
legs.
aldrig förr har en romankaraktär funnits på bild framför mig, men nu har Legs – ”I’m Legs Sadovsky I’m FOXFIRE I don’t fuck around with guys”-Legs – plötsligt fastnat på bild.
speciellt nummer fyra. nummer fem. nummer sex.
och Joyce Carol Oates FOXFIRE. En tjejligas bekännelser. läs den.
hohoho.
så här ser min uppsats-på-g ut, kapitlet om abjektion som litteraturteoretiskt begrepp:
Abjektion inom litteraturen
Abjektionen och renandet av abjektet är viktiga inslag i religionen och tar olika uttryck i olika kulturer (Kristeva 1990:214–215). Kristeva ser konsten som ett slutskede i religionens historia av att rena abjektet. Konstnären talar om abjektet och renar härmed det. Den moderna litteraturen rör sig enligt Kristeva (1990:215) inom detta område. I ”Bortom subjekt och objekt” analyserar Kristeva Dostojevskijs, Prousts, Joyces, Borges och Artauds författarskap i förhållande till abjektionen. Nedan diskuterar jag hur hon bygger upp sin analys för de författarskap som är mest bekanta för mig: Dostojevskij, Proust och Joyce.
Dostojevskij
Hej hej
Proust
håj
Joyce
julklappar
ingefärskakor.
en av de värsta felöversättningar jag vet – och en av de första jag upptäckte – är ingefärskakor. pepparkakor – hallå alla matlagningsinkompetenta översättare! det heter pepparkakor.
och för att riktigt riktigt övertyga dom har jag bakat pepparkakor med peppar i. för visst är det ganska fjantigt att krydda pepparkakorna med bara lite kanel och pomerans och nejlika och just precis ingefära och sen kräva att man kallar dem pepparkakor ändå.
fast förr, då allt var bättre och nunnorna fick styra mycket mer kallades allt konstigt man stoppade i maten för just peppar. så egentligen – EGENTLIGEN!, bästa dåligöversättare - är ingefära också peppar. och alla kakor kryddade med ingefära således pepparkakor. så det så.
edit: eftersom degen blev en hit och jag vet att det är omöjligt att hitta recept på pepparkakor med peppar på nätet (hah ha. jag har aldrig haft så många läsare som nu. ”pepparkakor med peppar” is the shit) är mitt (MITT! jag är en martha i min själ) recept här:
man kokar upp 200 g smör, 3 dl socker och 1,5 dl sirap och häller i 2 msk kanel, 1 msk nejlika, 1 msk pomerans, 1 msk ingefära och ½ msk (lite knappt) malen kryddpeppar. den som är mesig kan ta lite mindre kryddor förstås. sen rör man i 1,5 dl mjölk och 1 msk soda blandad med ett par deciliter vetemjöl. och sen åtta-nio deciliter vetemjöl till, tills degen känns sådär pepparkaksdegsseg. sen lite mera mjöl på ytan, locket på kastrullen och i farstun över natten. fast dom som bor fånigt har kastrullen i kylskåpet. och så var det bara att baka ut allt och hoppas på gäster för det blir många.
get behind me now, anyway.
i min själ är jag inte alls lingvist eller litteraturvetare eller neuroforskare utan pysseltant.
PYSSELTANT!
för när jag ska hålla workshop (vöööhksjåpp) om ord (ooordverkstad oooohrdvärkstad) tänker jag tvinga folk att bygga kakor i kartong. och dekorera med silverglitterpenna.
