när jag är din hemmafru.
jag är fjantigt förtjust i födelsedagar, speciellt i min egen och det är inte speciellt svårt att förstå med tanke på att
jag önskade mig en häst och fick en ponny med vit lång man och tillhörande rosa plastborste av Världens Bästa Kolleger (PUSS!)
och alla dom små barnen sjunger fint för mig och är sockersöta och jag struntar i att det är för att dom vill gå hem tidigare för det är klart att vi går hem tidigare för det är ju kalasdag på alla sätt
och jag har gummistövlar stora som lastfartyg som plöjer genom varje vattenpöl och de är mina sjumilastövlar och därför går jag hur långt som helst var som helst och folk avundas mig mina stövlar, jag ser det på smygiga sidoblickar. hah ha!
och när jag är din hemmafru ska jag aldrig göra annat än baka fluff med rosa inuti och titta på seriemördare på tv och lyssna för mycket på morrissey (that time of the year, yes) men hästen, den finns fortfarande kvar och väntar på mig. ge mig den. Hästen, alltså.
brev till polisen.
jag var precis med om mitt livs första polisförhör. det tog en minut och fyrtiosju sekunder. jag svarade så här:
- joo.
- joo.
- joo.
- ruotsiksi, joo.
- tietenkin.
- no en.
- kiitos, hei.
att på sådana grunder fattas här beslut.
(och brev till polisen, det kan du köpa på bokrean. billig dikt.)
mot
ibland sitter jag med fönstret öppet mot norr (jag har aldrig sol men efter solnedgångssent saknar ingen sol) utan ljus utanför och utanförifrån andas kall mot min högeraxel och det sprider sig längs armen ryggen neråt dit kall faller för att (fysik) och det är andning för det kommer och går igen (igen!) i lungor (lugnor). och då vågar jag inte gå ut för det bor hjärtan där det finns lungor och artärer och armar och på dem händer (hänger) fingrar naglar och så länge inget hyperventilerar kan jag stanna här. fast det är kallt om axel knä och tå.
mrs extra! extra! this just in
dagens PRESSTOPP!
kaninobservation utanför siwabutiken där som jag går förbi på morgonen till bussen: Liten Fluffig Kanin. den var blyg. bussen var sen. och tur det, för jag var också. sen.
dagens presstopp 2:
samma siwabutik men mörklagd och med lapp: ”sähkökatkos” på dörren i eftermiddags. jag misstänker brott som involverar Knark eller Andra Skumma Medel.
min observationsförmåga är på detektivnivå.
”du måste läsa den här, det är viktigt för vår relation”
doris lessings the fifth child. om hur det här med att skogen ser olika ut om man går in i den från olika håll. här går vi in i skogen från mammans håll och jag blundar men ändå känns det för det är fysiskt och strävt och bitterljuvt obehagligt.
det finns en fortsättning också, skogen ur barnets synvinkel men den tänker jag aldrig aldrig röra vid.
(tears us apart) AGAIN!
det händer mig ofta att sådant jag skrattar åt och avfärdar som bah sedan har rätt ändå och jag får peta i mig mina onda ord och elaktankar med sked och jordgubbssylt.
dagens yta: fin yta, och det beror så klart på att jag bäddades in i fluffjäderlakan och omsorgsfullt doldes för världen för att bara exponera Rätt (tänk på det du!) och sen rent och fukt och lyckodagg och allt annat än avstånd.
således: ansiktsbehandling - just do it.
vanka anka annan stans.
öppet brev till gräsänderna runt tölöviken:
bästa änder,
jag tror inte ni är änder. jag tror ni är trinda små grisar korsade med fluffiga hemmakaniner. detta antagande grundar jag på följande bevismaterial: att ingen av er flyr i minsta panik. nånsin. det gör andra änder och alla andra kan väl inte ha fel? och de där dammsugarsnattersnatternäbbarna som plöjer allt på allt närande och det där vankandet och de små sovljuden för inga andra fåglar har sovljud. och det där att ni delar brödsmulor med råttor tidigt på morgonen innan gryningen, det har jag sett så jag vet (så ni vet). ni kanske gör annat oandigt också? sånt jag inte sett (ÄNNU!) och sånt som ingen sett (NÅNSIN!) och sånt som ni tror att ni ska komma undan med (HAH!)? och sen skrattar ni andlöst och petar med snatternäbbar i bilvalsade kaninkadaver och välter bänkar och gamla tanter.
med hopp om snar bättring,
signaturen ”avog till nyandighet”
tandlek.
i juleklapp fick jag en tandläkartid och medan tandläkaren speglade och petade och sa saker om två tre första ytan tänkte jag på
hur intressant det skulle vara att göra en diskursanalys av tandläkarprat och efter det hur förstörd jag är av universitetsmiljön men sen också
på hur intressant det är att som tandläkare möta helt nya munnar som tidigare tandläkare satt sina spår i. i alla fall krafsade den här tandläkaren förtjust bland alla lappar och konstaterade närmast exalterat att här var visst en tand som gått av – jo tack, jag vet, jag knäckte den själv. och sen hittade han en ”mycket intressant lösning, mycket intressant” någonstans där nere till vänster och jag var riktigt stolt för att jag kunde göra hans dag så mycket mer spännande. men han träffar ju nya tandrader mest hela tiden så kanske min roll var mindre än jag tänker mig.
men i alla fall.
lycko-li!
jag vet inte om jag gjort det förr men jag måste MÅSTE länka till
