dagens jaktvisa.
det här hörde jag på radion nångång för nån vecka sen och det har liksom etsat sig fast i mitt huvud så jag måste leta reda på den där adele. jäklar. kajal.
authorities here are alert.
här är dagens dikt:
I am the key to the lock in your house
That keeps your toys in the basement
And if you get too far inside
You’ll only see my reflectionIt’s always best when the light is off
I am the pick in the ice
Do not cry out or hit the alarm
You know we’re friends till we dieAnd either way you turn
I’ll be there
Open up your skull
I’ll be there
Climbing up the wallsIt’s always best when the light is off
It’s always better on the outside
Fifteen blows to the back of your head
Fifteen blows to your mindSo lock the kids up safe tonight
Put the eyes in the cupboard
I’ve got the smell of a local man
Who’s got the loneliest feelingThat either way he turns
I’ll be there
Open up your skull
I’ll be thereClimbing up the walls
radiohead: climbing up the walls, för dig som inte visste.
oh so silent.
när jag skulle ha hur mycket som helst att säga men sen har jag ju tystnadsplikt också. och tystnadsplikt gör att man både kan och inte kan rädda dom där som man vill rädda.
nu vet ni allt och kan förfoga över mig.
presentpartyt fortsätter:
jag fick mitt andra exemplar av elfriede jelineks de utestängda i present - om du vill ha den tillräckligt mycket kan du komma med sublima vinkar och kanske packa upp Exemplar Två någon glad dag.
de utestängda är en av de bästa böcker jag läst och nu säger jag det inte som en såndär som gör reklam för böcker för att verka som en som faktiskt läser så mycket att hon ibland kan rekommendera också. det är en av de bästa böcker jag läst för att jag fortfarande kommer i håg exakt hur den sista meningen lyder, och hur man hamnar där, och varför ordlöst blod är så oändligt olidligt mycket vackrare än krossat glas.
jelinek skriver så att man antingen hatar henne eller ger henne nobelpriset gång på gång och efter att ha sett henne skriva (som i knacka på dator) vill jag inget hellre än vara ett musikaliskt underbarn (en moders narcissistiska objekt) som tvingats spela piano sedan tre års ålder för hon skriver associationer, på riktigt. jelinek får mig att säga saker som bambiland och prinsessdram och hon förstår sig på att skogen är till för alla men i början var den menad bara för mig. och det klyschiga språket, det klarar hon ack så mycket bättre än jag.
