the world was a mess but his hair was perfect.
det är förstås helt roligt att kunna sin litteraturhistoria och ännu roligare att få tala om den dagarna i ända (obs: med lön!) men sen när man inte längre kan läsa något utan att kontextualisera och dra paralleller och intersådär i tid och text så blir det så långsamt och stort att marian keyes känns som ett alternativ.
nästan, i alla fall. hon har blivit lika tjo som ett urtuggat hubba bubba, sidu. och det hände egentligen redan år 2003.
vilket leder till kvällens boktips: johann wolfgang von goethes lilla ungdomsroman den unge werthers lidanden. jag tror den passar bra i skolbiblioteket; säkert mången som behöver en förebild.
