påslakan.
nåt litteraturpretto skriver förundrat om folk som pratar om mud cakes i en hel halvtimma, men jag, jag vill egentligen vara som hon som kan allt om hur man spritsar rosor i marmorerad vispgrädde.
och påslakan, det var nyord på 1950-talet. precis som hemmafru. och flygrädd.
dagens jaktvisa.
det här hörde jag på radion nångång för nån vecka sen och det har liksom etsat sig fast i mitt huvud så jag måste leta reda på den där adele. jäklar. kajal.
authorities here are alert.
här är dagens dikt:
I am the key to the lock in your house
That keeps your toys in the basement
And if you get too far inside
You’ll only see my reflectionIt’s always best when the light is off
I am the pick in the ice
Do not cry out or hit the alarm
You know we’re friends till we dieAnd either way you turn
I’ll be there
Open up your skull
I’ll be there
Climbing up the wallsIt’s always best when the light is off
It’s always better on the outside
Fifteen blows to the back of your head
Fifteen blows to your mindSo lock the kids up safe tonight
Put the eyes in the cupboard
I’ve got the smell of a local man
Who’s got the loneliest feelingThat either way he turns
I’ll be there
Open up your skull
I’ll be thereClimbing up the walls
radiohead: climbing up the walls, för dig som inte visste.
oh so silent.
när jag skulle ha hur mycket som helst att säga men sen har jag ju tystnadsplikt också. och tystnadsplikt gör att man både kan och inte kan rädda dom där som man vill rädda.
mrs extra! extra! this just in
dagens PRESSTOPP!
kaninobservation utanför siwabutiken där som jag går förbi på morgonen till bussen: Liten Fluffig Kanin. den var blyg. bussen var sen. och tur det, för jag var också. sen.
dagens presstopp 2:
samma siwabutik men mörklagd och med lapp: ”sähkökatkos” på dörren i eftermiddags. jag misstänker brott som involverar Knark eller Andra Skumma Medel.
min observationsförmåga är på detektivnivå.
lycko-li!
jag vet inte om jag gjort det förr men jag måste MÅSTE länka till
miss ojojoj.
det är lite roligt att sitta på föreläsning – ingen speciellt bra föreläsning – och halvsova och sen komma hem, försöka skriva föreläsningsdagbok, googla föreläsaren för att eventuellt hitta hans tes och sen inse att man just träffat Stor Kändis. men han verkade ju helt dussin!
ingefärskakor.
en av de värsta felöversättningar jag vet – och en av de första jag upptäckte – är ingefärskakor. pepparkakor – hallå alla matlagningsinkompetenta översättare! det heter pepparkakor.
och för att riktigt riktigt övertyga dom har jag bakat pepparkakor med peppar i. för visst är det ganska fjantigt att krydda pepparkakorna med bara lite kanel och pomerans och nejlika och just precis ingefära och sen kräva att man kallar dem pepparkakor ändå.
fast förr, då allt var bättre och nunnorna fick styra mycket mer kallades allt konstigt man stoppade i maten för just peppar. så egentligen – EGENTLIGEN!, bästa dåligöversättare - är ingefära också peppar. och alla kakor kryddade med ingefära således pepparkakor. så det så.
edit: eftersom degen blev en hit och jag vet att det är omöjligt att hitta recept på pepparkakor med peppar på nätet (hah ha. jag har aldrig haft så många läsare som nu. ”pepparkakor med peppar” is the shit) är mitt (MITT! jag är en martha i min själ) recept här:
man kokar upp 200 g smör, 3 dl socker och 1,5 dl sirap och häller i 2 msk kanel, 1 msk nejlika, 1 msk pomerans, 1 msk ingefära och ½ msk (lite knappt) malen kryddpeppar. den som är mesig kan ta lite mindre kryddor förstås. sen rör man i 1,5 dl mjölk och 1 msk soda blandad med ett par deciliter vetemjöl. och sen åtta-nio deciliter vetemjöl till, tills degen känns sådär pepparkaksdegsseg. sen lite mera mjöl på ytan, locket på kastrullen och i farstun över natten. fast dom som bor fånigt har kastrullen i kylskåpet. och så var det bara att baka ut allt och hoppas på gäster för det blir många.
fbt.
fbt betyder ingenting och det finns annat också som betyder ingenting och så finns det det där som betyder nånting också.
det var krismöte i dag. krismöte och krisgrupp och spana efter potentiella tårar (debriefing, förstår du dig på). och det här är säkert bra, jo. men jag tror inte det är potentiella tårar som är det mest fruktsamma att spana efter, eller att ha Kris och Stor Oro i Grupp. det finns de som berörs men det finns de som inte berörs också, som bara undrar och sen de som inte ens undrar längre och det är de som är de som vi borde spana efter.
de där som inte längre frågar utan svarar. på hur man får och inte får och på hur det känns att få en kula in i hjärnan (saker som kommer i hjärnan känns inte längre). och det är de som aldrig möter krisgrupper fast det är de som blåser dem till liv ibland.
