men ändå är lykke li precis lika bra och kleerup ännu bättre.

god morgon, mitt solsken.

och påslakan, det var nyord på 1950-talet. precis som hemmafru. och flygrädd.

nästan, i alla fall. hon har blivit lika tjo som ett urtuggat hubba bubba, sidu. och det hände egentligen redan år 2003.

vilket leder till kvällens boktips: johann wolfgang von goethes lilla ungdomsroman den unge werthers lidanden. jag tror den passar bra i skolbiblioteket; säkert mången som behöver en förebild.

I am the key to the lock in your house
That keeps your toys in the basement
And if you get too far inside
You’ll only see my reflection

It’s always best when the light is off
I am the pick in the ice
Do not cry out or hit the alarm
You know we’re friends till we die

And either way you turn
I’ll be there
Open up your skull
I’ll be there
Climbing up the walls

It’s always best when the light is off
It’s always better on the outside
Fifteen blows to the back of your head
Fifteen blows to your mind

So lock the kids up safe tonight
Put the eyes in the cupboard
I’ve got the smell of a local man
Who’s got the loneliest feeling

That either way he turns
I’ll be there
Open up your skull
I’ll be there

Climbing up the walls

radiohead: climbing up the walls, för dig som inte visste.

jag fick mitt andra exemplar av elfriede jelineks de utestängda i present - om du vill ha den tillräckligt mycket kan du komma med sublima vinkar och kanske packa upp Exemplar Två någon glad dag.

de utestängda är en av de bästa böcker jag läst och nu säger jag det inte som en såndär som gör reklam för böcker för att verka som en som faktiskt läser så mycket att hon ibland kan rekommendera också. det är en av de bästa böcker jag läst för att jag fortfarande kommer i håg exakt hur den sista meningen lyder, och hur man hamnar där, och varför ordlöst blod är så oändligt olidligt mycket vackrare än krossat glas.

jelinek skriver så att man antingen hatar henne eller ger henne nobelpriset gång på gång och efter att ha sett henne skriva (som i knacka på dator) vill jag inget hellre än vara ett musikaliskt underbarn (en moders narcissistiska objekt) som tvingats spela piano sedan tre års ålder för hon skriver associationer, på riktigt. jelinek får mig att säga saker som bambiland och prinsessdram och hon förstår sig på att skogen är till för alla men i början var den menad bara för mig. och det klyschiga språket, det klarar hon ack så mycket bättre än jag.

jag önskade mig en häst och fick en ponny med vit lång man och tillhörande rosa plastborste av Världens Bästa Kolleger (PUSS!)

och alla dom små barnen sjunger fint för mig och är sockersöta och jag struntar i att det är för att dom vill gå hem tidigare för det är klart att vi går hem tidigare för det är ju kalasdag på alla sätt

och jag har gummistövlar stora som lastfartyg som plöjer genom varje vattenpöl och de är mina sjumilastövlar och därför går jag hur långt som helst var som helst och folk avundas mig mina stövlar, jag ser det på smygiga sidoblickar. hah ha!

och när jag är din hemmafru ska jag aldrig göra annat än baka fluff med rosa inuti och titta på seriemördare på tv och lyssna för mycket på morrissey (that time of the year, yes) men hästen, den finns fortfarande kvar och väntar på mig. ge mig den. Hästen, alltså.

- joo.

- joo.

- joo.

- ruotsiksi, joo.

- tietenkin.

- no en.

- kiitos, hei.

att på sådana grunder fattas här beslut.

(och brev till polisen, det kan du köpa på bokrean. billig dikt.)

uggla

också. stadsuggla.